Ofrivillg barnlöshet är
ett handikapp. En eller flera kroppsfunktioner är ur funktion.
Kvinnokroppen är påtagligt skapad för barnafödande - varför ha bröst
om de inte ska ge modersmjölk, varför ha ägglossning och
varför ha mens ...
Jag led under många år av detta handikapp, vi
satt i väntrum efter väntrum (med reklam om hur man skyddar sig mot
ofrivilliga graviditeter), undersöktes och grubblade och sörjde våra
ofödda barn.Först hittade de en cysta hos mig som opererades bort
och det var ju skönt att hitta en orsak/syndabock. Sedan fanns det
ingen syndabock längre - annat än mig själv/oss själva. Vad gjorde
jag/vi för fel? Var vi inte lämpliga som föräldrar? Var det
"meningen"? Massor av vansinniga och kloka tankar som inte gick att
styra eller förhindra. Massor av tårar på toaletter när mensen kom.
Över 50 möjliga tillfällen att bli gravid, över 5 möjliga
graviditeter...
Som alltid skrev jag mycket under dessa år och
jag tror att detta till slut ledde till att jag blev gravid? Jag
skrev: "Jag tänker inte ge mig, jag tänker inte ge upp! Inte förrän
jag står inför faktum att jag inte kan pga ålder eller annat!!!"En
månad efter jag skrivit dessa rader var jag gravid! Efter nästan 5
års väntan blev jag alltså gravid! Jag hade då varit barnlös
så länge att det tog flera år innan det gick upp för mig att jag
faktiskt kunde bli gravid och hade fött barn! Barnlösheten gav mig
erfarenhet av hur det känns att vara "oduglig", av hur oförstående i
omgivningen kan stjälpa i stället för hjälpa och hur stor sorg
barnlöshet innebär. Jag blev mer ödmjuk, jag kan inte göra annat än
att finna mig i livets nyckheter, vare sig jag vill eller inte.
Med facit i hand kan jag inte säga annat än :
Vilken lycka
att Elin och Åsa kom till världen! Vilken lycka att få se världen
genom barnens ögon och vilken förmån att få följa med dessa
fantastiska individer på deras resa genom livet!
Sist men inte minst:
Ofrivillig barnlöshet ska bemötas med
respekt och lika seriöst som alla andra
handikapp!
| |